Här ligger jag i min säng o grinar, jag grinar över allt just nu! För vart man än kollar en sån här dag, så är det massa fina ord om människor eller djur som saknas här bland oss... Och dels gråter jag över det som står, för att det är hemskt och för att det är vackert, men mest för att så fort jag tillåter mig att gråta lite så kommer allt över mig och det går knappt att hejda... Jäkla cancer!! Det finns inget på denna jord som jag hatar så mycket som cancer, och som jag är så rädd för! Och då är ordet "hata" ett väldigt starkt ord som man inte bör missbruka, men i detta sammanhanget får man bannemej använda det! Varför blev det så här?!? Varför kan man inte bara spola tillbaks livet en sådär 15 år och sedan när man spolar fram igen, behålla de bra delarna o ändra de dåliga?? 

Idag har jag iaf tänt ljus för mina änglar! Det finns många där uppe som jag gärna hade velat ha kvar i livet.. Mormor, morfar, morbror, farmor, farfar, många av mina goa djur genom åren... Men framför allt min älskade pappa o syster såklart!! Jag saknar dom varenda dag, inte bara idag när det är alla helgons dag, men det blir alltid så påtagligt på såna här dagar, årsdagar, födelsedagar o så... Det har ju hänt/händer så himla mycket som dom borde va me på o se, o så är det så här... Det finns mycket orättvisor här i världen, detta är helt klart en av dom.. Så här skulle det inte bli! Mina barn skulle inte prata om sin morfar o moster uppe i himlen, dom skulle krama på dom, prata med dom och busa med dom här!

Jag hoppas, o tror, att dom finns med på ett hörn nånstans iaf o kikar ner på oss med ett leende för det är så jag minns dom, under alla tårar...❤️