Idag blev det en morgonrunda bland vitsippor, snöflingor, kanotpaddlare, råa vindar och lite sol, känns ungefär som att jag fick in alla årstider på en halvtimma... Haha! Jag tror att det kallas aprilväder..?;) Jag såg en som hade lagt upp en bild på instagram i morse, det var från motorvägen  mellan Borås och Göteborg, det såg ut som om det vore en dag i december.. Fy! Tur att det försvinner lika snabbt som det kommer iaf, man hade ju inte direkt jublat över en massa snö som lägger sig nu när man vill ha vår o snart sommar..

Jag drömde i natt att jag var ute o sprang, o då gick det liksom sådär härligt fjäderlätt som man hör att det brukar göra för alla andra emellanåt, varför händer det aldrig mig på riktigt?! När ska man få den där aha-känslan och bara vilja fortsätta och fortsätta..? "Att springa är som balsam för själen" och såna där klyschiga citat brukar man ju oxå höra, men tro mig, för mig är det definitivt inte som balsam för själen.. Det är en plåga från start till mål! Haha! Nästan iaf.. Jag undrar ibland vad dom som jag möter tänker, för det känns nästan som att jag ska ramla ihop vilken sekund som helst.. Hehe! Aja, ja kommer ju runt mina kilometer med en hyfsad tid iaf så jag får la va nöjd ändå, men vore ju kul om det kunde kännas lättare nån gång...;)